Tentan är klar!!
Det ska bli så skönt att skicka in den. Lite efterarbete krävs nog dock, för jag har en tendens att upprepa mig när jag skriver. Som tur är har jag rara små kurskamrater som lovat att läsa igenom och komma med kommentarer och (förhoppningsvis lite) kritik.
Denna termin har grupparbetet inte varit på samma nivå som tidigare, men det känns ändå mycket bättre att ha fler kamrater att rådfråga. Vi är sju brudar i gruppen mot tidigare tre, så det är ett uppsving tycker jag!
Tänk, vad skönt det kan kännas ändå att vara klar! Det är så himla mycket arbete som alla inte förstår, som ligger bakom. Trots detta känns det ibland som att det finns massor kvar att skriva om, det gäller att få med det mest väsentliga och inte en massa strunt liksom. Akademiskt skrivande - jomenvisst!
Nu blir det lite tv innan en tidig start på en lååååång måndag!
Lev väl :)
Underbara drömmar!
Dröm 1;
Jag sitter i bikini precis vid strandkanten, vågorna skvalpar sakta in över mitt vänstra ben. Jag sitter och ritar figurer i sanden, som vågorna smeker bort sakta sakta.. Solen skiner, jag är behagligt varm. Min blick skannar av stranden som är fylld av lagom mycket folk. Jag tänker: "Det är helt otroligt, det är den 29:e oktober och jag sitter här i bikini. Vilken underbar sommar vi haft!".
Dröm 2;
Jag och en man, vet inte vem, doppar fingrarna i en skål fylld av rosa cupcake-frosting. Det smakar ljuvligt, och min enda tanke är: "Ska man ha ägg i den här röran? Eller kanske bara Philiadelphiaost? Nä, det måste nog vara ägg, men ska det vara hela eller bara vitan eller gulan?".
Underbara drömmar :)
Tenta-ångest
Skitlätt - NOT!!!
På ett sätt känner jag att det inte är så krångligt som jag vill få det till, men när jag tänker på betygskriterierna är jag nervös att få FX (gör om, gör rätt för att få betyg). Jag har så svårt att jämföra och diskutera olika aspekter av samma sak, så jag förstår inte riktigt hur jag ska bete mig.
Jag har i alla fall hamnat i ett väldigt bra arbetslag, där alla hjälper varandra och där vi diskuterar fram saker som vi känner oss osäkra på. Det känns lite mer tryggt än tidigare, då var vi bara 3 och nu är vi 7 personer. Superduper.
När jag sedan läste kursplanen för nästa kurs, som börjar 17 november, blev min oro om möjligt ännu större. Jag kommer fan inte klara den.... Herregud, vad det låter krångligt! Men, men ..... det ordnar sig säkert när den dagen kommer....snart.... Oh, my god.....
Jaaa, ingen ska tro att det är enkelt att studera på universitet och arbeta samtidigt. Det är ett slitgöra, men förhoppningsvis leder det till något gott som högre lön, bättre förutsättningar att göra ett superjobb i form av mer teoretiska kunskaper. Men det känns samtidigt som att man blir helt hjärndöd - all information som ska stoppas in i databanken samtidigt som allt med utvecklingssamtal, TRAS-scheman, svårigheter av olika slag som dyker upp på arbetsplatsen och inte minst det sociala livet skall tas om hand om!!!!
Vi ses o hörs om 3 år omvärlden!
VILKEN DAG!!!!!
Började med att försova mig, så jag kom till jobbet 1 minut försent. Fortsatte med migrän och otroligt ont i magen (you know what I mean girls...), sedan kom det tillfälle då jag skulle säga hej då till alla arbetskamrater. Efter drygt 5 år var det dags att säga adjö till Rösjöskolans Förskola. Det var blandade känslor, men mest glada till min förvåning. Jag brukar alltid gråta floder när jag ska ta avsked av någon, men jag grät bara lite när jag sa hejdå till min kollega som var orsaken till att jag fick anställningen i begynnelsen. När hon gick på mammaledighet tog jag över hennes tjänst, och sen blev jag liksom bara kvar....
Det var lite sorgligt, men sedan gick det bra. Jag är som sagt förvånad själv, men å andra sidan som min kollega Freddan sa så hade jag ju valt att sluta - bra argument!
Eftermiddagen fortlöpte, jag bjöd på kakor i fikarummet och cheesecake till min avdelning. Jag vet! Det var kanske lite orättvist, men jag bjöd på en massa godis när jag fyllde 40 så jag kände för att skämma bort "mina" tjejer (plus syrran och chefen).
Efter att jag tagit adjö av alla raringar så åkte jag och min svägerska Johanna för att hämta svärmor och min andra svägerska Maria. Anledningen var av den sämre sorten denna gång, vi skulle åka till akuten på Danderyds sjukhus med henne. I över en vecka har hon haft otroliga magsmärtor, och såklart blåvägrat att åka till läkare med argument som "Det är ingen som bryr sig om en sån gammal kärring som mig" och "Det är ingen idé..." och så vidare....
Efter att ha spenderat dagen mellan 13.25 - 19.50 på akuten-avdelning-röntgen-avdelning fick vi slutligen reda på att hon hade en abscess (varböld, bakteriehärd) mitt i magen..!!!
Herrejösses liksom... De trodde att det kunde ha blivit ett litet hål någonstans på tarmen så det hade läckt ut i buken, såret kunde sedan ha självläkt med resultat att bakterierna frodades i buken och skapade inflammation och smärta. Fabulous - NOT!!!
Nu ligger hon på avdelningen, i några dagar, med intravenöst antibiotika i dubbla doser (två olika sorter) samt dränage i magen för att få ut allt var från bölden.
Alla 4 var helt slut när dagen var slut och jag, Maria & Johanna åkte hem.
Nu ska jag börja ladda för semester, börjar med att gå och lägga mig. Tänker INTE ställa klockan!!!
Good Night Sweden - wherever you are
//Tine
Det närmar sig!
Det är nu bara 4 dagar kvar tills jag fyller 40 år.
Känslan är tudelad, ena sekunden är jag helt oberörd och nästa känner jag lite panik komma krypande.
När jag tänker på festen som jag och mamma ska ha på lördag blir jag stressad, men är ändå förväntansfull. Det kommer att vara 41 personer i lokalen, vilket är rekord för att vara min tillställning. När vi gifte oss var det 40 gäster!
Vi har det mesta under kontroll, och det känns skönt.
Dock ska allt inhandlas på fredag, och tack o lov har jag tagit semester!
Först ska jag på pedikyr och manikyr, sen ska vi hämta nycklar till lokalen och efter det ska vi handla snacks, dricka, alkohol och lite till. Pust, det blir en lång fredag!
Dags att börja blogga igen ;o)
Dags att sätta igång då!
Det har hänt en del sen sist, men jag orkar inte dra allt i detalj, så här kommer en sammanfattning;
1) Jag kom in på Stockholms Universitet och började 13/1 min utbildning till förskollärare
2) Snoddas blev akut sjuk i oktober, kaliumbrist (höll på att dö) samt eventuell förgiftning (vet ej av vad ännu) samt njursvikt. Han genom gick en långdragen och många gånger plågsam rehabilitering med inläggning, dropp, oändligt många blodprover och undersökningar. Nu går han på blodtrycksmedicin dagligen resten av livet, för att avlasta trycket på njurarna.
3) Petter blev uppsagd från sitt arbete, men fick 6 månadslöner och slapp gå dit nåt mer! Jippie! Han blev arbetslös idag, vilket innebär besök hos Arbetsförmedlingen på måndag. Första gången sedan 1980-talet nån gång..
4) Min födelsedag, den 40:e i ordningen, närmar sig med stormsteg och jag håller i detta nu på att planera för fullt. Håller festen tillsammans med mamma som fyller 60 år 19 dagar efter min 40-årsdag.
Så..det var en snabb sammanfattning. Det har såklart hänt massor av annat också, både roligt och mindre roligt, men det är för lång tid sedan jag bloggade så det kan jag inte komma ihåg.
En sak jag kan skriva om är att jag bestämt mig för att sluta bowla. Jag har varken råd eller tid att fortsätta under min studietid, så jag tog beslutet för någon månad sedan. Det känns ledsamt men också skönt.
Min migrän har blivit betydligt bättre sedan jag slutade bowla, och det är ett stort plus i kanten. Det var sen träningstid på onsdagarna, och i kombination med stress över att jag hade så mycket att plugga och att jag skulle upp tidigt på torsdagarna känns det som en stor lättnad att ha lagt av.
Vi har fått en ny kattunge också förresten, Majsan! Hon är helt underbar och trivs tillsammans med Snoddas, vilket är jätteviktigt. Även denna lilla dam är husses prinsessa, hon ratar mig - precis som Snoddas. Att lägga sig längs hans överkropp med framtassarna över husses axel är hennes favoritsysselsättning ;o)
Så, då har jag kommit igång. Välkomna tillbaks - jag lovar att nästa inlägg kommer att ske inom en snar framtid
ÄLSKADE, ÄLSKADE WICTOR !!
Han blev knappt 5 år, totalt onödigt att han inte fick leva längre. Min prins...
För en vecka sedan åkte jag akut till Väsby Veterinärmottagning med honom. Han hade sedan en tid tillbaks gått ner kraftigt i vikt, drack oerhört mycket och tiggde mat som aldrig förr.
Dessutom tyckte jag det luktade väldigt illa ur munnen på honom.
Hos veterinären fick vi ta blodprov, detta visade att hans njurvärden var OERHÖRT DÅLIGA. Det högsta värdet katter ska ha för att må "bra" är 212, Wictor hade 1078. Vilket innebar att han hade i princip noll njurfunktion.
Vi fick i alla fall dropp och antibiotika både lördag o söndag. Sen fick jag antibiotikatabletter som han skulle ha 1/4 tablett 2 ggr/dag. Vi tyckte att han piggade på sig lite, men på onsdagen åkte jag in igen för dropp. Han var väldigt uttorkad stackarn, dessutom slutade han äta eftersom jag bytte foder (på inrådan av veterinären) och han bajsade inte.
Denna gång fick vi med oss 6 ml paraffinolja som jag skulle ge honom oralt för att smörja tarmarna. Han bajsade lite grann men fortsatte matvägra.
I går kväll tyckte jag att det hade gått för långt. Han föll ihop på golvet och orkade inte resa sig, drack bara lite, gick inte på lådan och gick under sängen och sov.
Vid 22-tiden kräktes han första gången. Jag tog upp honom i famnen och vi kelade i ca 30 minuter innan jag la honom i korgen igen och vi somnade båda.
Klockan 02.55 var det dags igen, han kräktes våldsamt och kröp in under sängen. Där föll han ihop i sina egna spyor. Jag försökte flytta honom, men han kräktes liggande innan jag fick tag på honom.
Helt utmattad låg han på sidan hos mig och kräktes åter sista gången. Det kom ingenting, utan han hade bara kramper. Jag tog upp honom igen i min famn, och han låg på mitt bröst i nästan 1 timme innan han ville gå bort.
Han fick ligga i korgen igen, och han vaknade inte förrän jag väckte honom vid 8 imorse. Då gick han upp och drack lite vatten, men det verkade som han hade svårt att svälja och han kräktes upp vattnet bara någon minut senare.
När klockan var 10 öppnade veterinärmottagningen, och jag ringde direkt för att boka tid för avlivning.
Receptionisten kände igen mig, och blev jätteledsen för vår skull. Hon sa "Nää, lilla gubben. Är han inte bättre?" och då bröt jag ihop. Snörvel och gråt...
Vi fick komma 10.45, men veterinären var upptagen med 2 labradorer så vi fick vänta till ca 11.15 innan vi fick gå in på ett rum.
Fina som de är hade de gjort iordning ett rum med separat utgång, så att vi slapp gå igenom väntrummet när allt var klart.
Wictor var lugn, och jag tog upp honom i famnen för att gosa en sista gång.
När sköterskan kom in började jag grina igen, men Wictor var lugn som en filbunke. Han sa ingenting när hon stack honom med första sprutan. Sedan började han kräkas igen, en biverkning av sprutan tydligen.
Efter ungefär 10 minuter kom veterinären in och pratade lite. Hon såg att Wictor sov, och sköterskan gick in och fick klartecken att hämta den sista sprutan.
Det tog inte lång stund innan han slutade andas, och allt var fridfullt och fint med ett tänt värmeljus på britsen.
Jag var och är oerhört ledsen, men är ändå glad att vi gjort honom en tjänst. Han slipper lida, och det är huvudsaken.
Lillebror Snoddas vankar av och an, är lite orolig och luktar på buren lite då och då.
Det känns konstigt att inte ha Wictor i famnen mer, någonsin. Men det känns bra att han fått frid.
Farväl älskade, älskade Wictor. Matte kommer alltid att älska dig.
Jag har blivit bowlingfrälst !!!!
Jag skrev för några månader sedan om att vi varit och bowlat med pappa. Han fick det i födelsedagspresent.
Sedan dess har vi gått ungefär var 3:dje vecka och spelat. Det har varit oerhört roligt!
Tyvärr har vi varit lite besvikna på banorna, skorna, kloten och personalen (alltså allt) på Sollentunas bowlinghall, så vi hade ingen lust att fortsätta där.
DÅ hände följande;
På min mosters 60-års fest i november träffade jag en gammal bekantskap, Bera. Hon har spelat bowling huuuur länge som helst, kom jag på!!!
Eftersom vi båda två använder Facebook tog jag helt sonika kontakt med henne och undrade om Väsbys bowlinghall var att rekommendera. Självklart svarade hon "Ja, välkomna". Sagt och gjort så bokade vi en kväll och åkte dit för att spela.
Jag skrev när jag kom hem till Bera på Fejjan att det var så roligt, och undrade om vi kunde gå med i nån klubb så att vi fick lära oss ordentligt hur man gör osv.
Hon svarade raskt att det fanns det absolut, kom ner nästa måndag och prova på!
Det gjorde jag och syster min. Det var sååå himla roligt! Vi fick hjälp av tränaren Göran, som lugnt och metodiskt förklarade och visade oss hur man gjorde. Det var INTE så enkelt!!! Hjälp, vad mycket man skulle tänka på nu då. Första gången jag spelade med pappa höll jag på att få hjärnflipp för att det var mycket att hålla reda på.
Den här gången började Göran prata om att "flytta 5 ribbor till höger från ditt strikeslag" och så vidare! Dessutom skulle jag tänka på att få ordentlig pendling i armen, tummen rakt fram m.m. m.m.
Jag kände mig såååååå tröööötttt när vi gick ifrån provomgången, att det bara snurrade i huvudet.
Men jag var GLAD!!! Det är så himla roligt att spela, så även om det går dåligt är det roligt. Det är inte ofta man känner så, eller hur!
Nu har vi spelat några gånger i klubben, vi har gått med som medlemmar i "BK Gnistan"och jag har köpt mig ett par egna bowlingskor. Det kändes inte helt okej att använda skor som varit använda trehundrasjuttiofemtusen gånger av olika "fotsvettare", så jag köpte egna.
Idag har jag tagit ytterligare ett stort steg i min karriär, jag har beställt;
1. Bowlingväska med hjul, har plats för 2 par skor, 2 klot och en massa annat jox.
2. Bowlingstrumpor med "dämpad" häl
3. Skoskydd till mina bowlingskor
4. Microfiber-trasa för att göra rent klotet med
5. "Torr-boll", vet inte vad de heter men man gnuggar lite på påsen så blir man torr om fingrarna!!
Och det känns så bra! Jag är så glad att jag ÄNTLIGEN har hittat en hobby som jag gillar.
Petter har tjatat i hundra år på att jag ska hitta en egen hobby, men vad fasen det är inte så lätt när man inte vet vad man gillar! Jo, jag gillar att rida men det är så fruktansvärt dyrt så det tillåter inte plånboken på långa vägar.
Ja, i alla fall så ska vi spela på torsdag. Jag har fått en (flera egentligen) ny vän som heter Maria, och vi ska träffas och ha roligt tillsammans i hallen. Eventuellt ska lillasyster med också, jag tycker att det är jättekul att hon är med!!
Till helgen är det KM i Norrköping, och då ska jag och syrran följa med och titta hur det går till på tävling. Det har blivit deklarerat för oss att vi även blir "springschasar" till de som tävlar, men det gör jag så gärna.
Hotellvistelse, restaurangbesök, trevligt sällskap bowling. Kan det bli bättre?!
Om du aldrig provat bowling tidigare så rekommenderar jag det verkligen! Det spelar ingen roll att man inte kan spela och få strike, det är en jätterolig aktivitet som hela familjen kan dela.
Tjolahopp sålänge från en ny "Gnista"
Lingonsylt på riktigt
Tanken var att jag ville prova på att göra egen lingonsylt och eget äppelmos. Tanken har slagit mig en massa gånger, men jag har aldrig fått för mig att prova tidigare.
Nu är det så att jag har legat hemma sjuk, nån slags influensa tror jag, och börjar friskna till. Idag är jag så rastlös, så jag gjorde slag i saken. Det tog bara drygt 10 minuter så var det klart!
Koka lingon med lite vatten i 10 minuter, ha i lite socker = klart!
Sen hällde jag upp på burkar och klippte ut lite rutigt tyg jag hade, till locken.
Nu ska jag bara skriva små etiketter och hänga på.
ROLIGT !!!!
Äppelmoset får vänta, jag blev lite trött.. Jag har ju hela helgen på mig ;o)
Till minne av Wictor
Mammas hund gick vidare till hundhimlen den 16/4 -09, och han är oerhört mycket saknad av oss alla.
Här publicerar jag en vacker bild till minne av honom.
Facebook-effekten
Jag har många gånger tänkt skriva men av någon underlig anledning fastnar jag nästan alltid på Facebook.
Det spelar ingen roll om jag bara tänkt kolla om nån har skrivit något till mig, det blir oundvikligen minst 30 minuter på "Fejjan".
Vissa dagar, som nu när jag varit hemma sjuk, är det inte speciellt mycket som händer. Då behöver man inte deppa ihop för det - det finns nämligen spel också!! Själv ligger jag 2:a i Jewel Puzzle (eller nåt sånt) efter min svägerska, och 2:a kan man ju inte vara!!!! Helt vansinnigt att jag av alla människor fastnat för nåt så löjligt, men så är det.
Det som jag tycker är roligast med Facebook är att man kan hitta gamla polare. Det har jag gjort, och det är jättekul att se dom på bild. För det är det enda som händer, det är nämligen oerhört ovanligt att de man "addat" eller har blivit "addad" av skriver till en!?!?
Men hallå, vad är det för mening då? Folk är tydligen bara intresserade av att "samla" vänner, inte att prata med dem. Det kan ju bli jobbigt...
Jag har faktiskt tagit bort 2 s.k. "vänner", som ALDRIG pratat med mig. Känns helt meningslöst att de ska få se vad jag har för vänner eller vad jag skriver.
När jag hade tagit bort dom undrade jag för ett ögonblick om dom ser det? Jag blev lite nervös först, för det kan inte vara kul att se att nån har tagit bort mig från sin vänlista. Men sen tänkte jag "Herrejisses, det struntar väl jag i. De är ju uppenbarligen inte intresserade, so what!!"
Sen finns det ju alla härliga / töntiga / onödiga / äckliga tester man kan göra. Så kallade Quiz. Jag är lite svag för dem, men tycker faktiskt att de är larviga. Ett quiz jag såg häromdagen var "Vilken drog är du?". Såna quiz borde faktiskt inte få finnas tycker jag, jag blev förbannad på riktigt. Det kan väl inte vara normalt att uppmuntra folk till att vara en drog, eller?? Jag kanske överdriver enligt några, men jag tycker verkligen inte att sånt ska få finnas.
Nej, nu ska jag gå in på min sida och kolla hur odlingen sköter sig. Jag är nämligen bonde på Fejjan. Farmville heter spelet och är helt värdelöst larvigt egentligen, men beroendeframkallande!!!
Det går ut på att man ska plöja, så, skörda och sälja sina grödor. Även djur, växter, staket, cyklar, hus, dammar osv. finns det att köpa.
Petter blir lätt irriterad när jag spelar Farmville, men han har faktiskt också blivit medlem på Fejjan trots att han "vägrade" tidigare.
Haha, vad lättpåverkad man är.
Nu lämnar jag bloggen för denna gång och önskar
Trevlig höst !
Mamma & Jag
Mamma & jag, mars 2008.
Ville bara sätta in denna fina bild. Tycker den talar för vår mor/dotter-kärlek.
Puss lilla mamma
JULAFTON MED KLAPPAR OCH JULGRAN OCH SÅ....
Ja, så har då julafton övergått i juldag.
Gårdagen avlöpte lugnt och stilla, med undantag för lite obligatoriskt tjat om när julklapparna skulle öppnas!!
Herregud, vad alla vuxna är korkade i barns ögon. Förstår de verkligen ingenting när det gäller julklappar???? Varför ska man lägga upp dem fint under granj-- för att bara titta på dem i 5-6 timmar medans man ska tvinga i sig julmat man egentligen inte alls är intresserad av. Sedan ska man tvingas sitta och vänta på att alla vuxna ska äta i lugn och ro, skåla och sjunga julvisor, duka av lååååånnnngggsaaaaammmmt och till råga på allt diska sk----. När det eländet är klart ska man SÅKLART koka kaffe, plocka fram godsaker osv. SEN är det dags att sätta sig tillrätta i soffan/på golvet/på stolen/där man får plats för att det är så mycket vuxna överallt som ska sitta bekvämt medan de tittar på när barnen öppnar julklappar.
Men jösses alltså, varför är vi vuxna så tabbiga mot barnen?? Jag är övertygad om att alla som läser detta känner igen sig sedan sin egna barndom. Men VARFÖR GÖR VI LIKADANT DÅ, OM DET VAR SÅ TASKIGT REDAN PÅ VÅR TID????
Jag håller helt på barnen när det gäller denna högtid. Alla vuxna säger ju "Vi köper inte julklappar åt de vuxna, det är ju barnens högtid." Snacka om hyckleri på hög nivå!!! Varför inte öppna julklapparna först, sen äta mat och sist kaffe med godis!? Det skulle bli så himla mycket lugnare och trevligare för oss vuxna som slipper tjatet och de ledsna barnögonen som sneglar på sina julklappar. Innebörden blir ju att barnen också får det trevligare, de slipper höra "Nu får du sluta tjata, vi ska bara ........ först."
Är det inte för barnen kanske? Det kanske är så att det är viktigare för oss att hålla traditionen levande, än att hålla barnen sams och glada? Inte vet jag, men jag tycker det är dags för rokad i folkhemmen. Ner med alla måsten innan julklappsöppningen, om man tvunget vill så kan jag gå med på att kolla på Kalle Anka men det är inte nödvändigt heller.
Skulle inte vi som vuxna också bli rätt frustrerade om vi visste att vi skulle få lönebonus i ett kuvert, men var tvungna att vänta i lika många timmar medan cheferna möblerade om på kontoret?? Skulle inte tro att det var många som skulle sitta tysta och vänta snällt!!
GOD FORTSÄTTNING ALLA GLADA VÄNNER
önskar Tine
BOWLING É BALLT !!!
Pappa fick det i födelsedagspresent för några månader sedan, av mig och min syster.
Vi fick äntligen tid, och jag bokade för några dagar sen. 1 timme skulle man hinna spela 2 serier på, men jag tänkte först boka 2 timmar. TUR att jag ångrade mig..... Fasiken vad träningsvärken breder ut sig medan jag skriver.
Rumpenstumpen, magisen, vänsterknät och tummetotten värker samtidigt !!!!!!!
Jösses alltså, det är ju skitmycket att tänka på också;
1. Tummen ska peka framåt när du låter klotet glida iväg.
2. Klotet ska glida ur greppet - INTE kastas, INTE studsa och framförallt inte släppas bakåt alltså åt det hållet där det finns någon bowlingbana (syrran lyckades, tyvärr medans jag var iväg på toa)
3. Man ska bara gå 3 steg innan det är dags att släppa klotet. Jag fick inte in rätt rytm så det blev 4 steg och klotet hamnade i rännan....
4. Pendlingen av armen som håller klotet bör starta redan vid första steget. Börjar man senare blir det tokigt...
5. Ovan nämnda pendling ska börja med en bakåt-rörelse. Man ska alltså hålla klotet mot bröstkorgen, inte låta det hänga neråt.
6. Man ska INTE gå ut med fötterna på den oljade/vaxade/HALA bowlingbanan. Det är VÄLDIGT halt.
7. Om man har svårt med koordinationen rekommenderar jag att prata högt för sig själv. Det gjorde jag " 1-2-3, öööhhh".
Det sista "öööhhh" var ett märkligt ljud jag fick till när jag släppte klotet, jag undrade varför och kom på att jag höll andan medan jag gjorde den sista svingen med klotet (efter räkningen). Detta resulterade i det pinsamma lilla ljudfenomenet.
Men herrejösses, inte brydde jag mig om det. Det kändes som att ingenting runt omkring mig kunde störa min koncentration. Jag som brukar ha så svårt att vistas bland en massa folk, bara för att jag är rädd att de ska tycka att jag är tjock eller ful, hade inga som helst tankar på något annat än mitt bowlingklot, räkna till 3, släppa klotet så att det inte blev pinsamt osv.
Vi hade jättekul alla tre, och pappa tyckte att det var en jättebra present.
Vem vann då??? Jo, såklart pappa. Han och mamma var tydligen med i en bowlingklubb (Korpen) i ungdomens glada dagar, så han hade snitsen och kom med goda råd och glada tillrop.
En rolig kväll som resulterade i att vi bestämde att det måste bli många fler tillfällen på Sollentuna bowlinghall.
www.bowlinghallen.nu
HUSKUR MOT NAGELTRÅNG!?!?
Det fantastiska fenomenet uppstod efter att jag och min älskade make varit på IKEA och handlat nya resårmadrasser. Vi var jätteglada, för de gamla hade vi haft i ca 13 år nånting, och hjälptes åt att lägga i madrasserna i sängstommen.
- Akta fötterna nu, sa min man. Då var det försent. PANG!
Sängjäveln hade trillat ur sängstommen och med den vassa träkanten landat snett över min vänstra stortå.
Min första reaktion var att jag tappade andan, slet loss tån från sängen och såg att det blödde från nageln genom strumpan. Jag lossade strumpan från nagelkrosset, och började hyperventilera.
Petter fick panik och sa åt mig att gå in i badrummet. Skitlätt med krossad tå!!!!!!
Det gjorde så fruktansvärt ont, men jag linkade på hälen in i badkaret medan jag kände paniken växa mer o mer.
Väl inne i badkaret (en pärs att hoppa i) spolade jag kallvatten på tån, och den smärtan som jag kände då vill jag aldrig mer uppleva.
Tårarna sprutade, jag hyperventilerade, tån var skitäcklig och blodig. Det kändes som att jag skulle svimma, så jag fick försöka hålla mig i badkarskanten så gott det gick.
Jag började skrika, efter mamma... Varför gör man så egentligen? Hon kunde väl inte göra nåt som inte Petter kunde. Eller? Dessutom bor hon 27 mil härifrån, så hon hade kanske inte kunnat ila hit direkt ;o)
Jaja, resultatet blev i alla fall att tånageln efter några månader föll av, eller.. jag drog loss den själv efter en lång dusch, och när nageln sedan efter 1 år drygt hade växt ut en bit blev det ett litet nageltrång. Eller 2 faktiskt, på båda sidorna om nageln.
Jag opererade vänstra sidan i februari i år, och det börjar bli ok. Men fortfarande bråkar högersidan.
Då en dag på jobbet så sa min ena kollega Lill-Camilla (hon kallas för det p.g.a. att det är 2 Camilla på vår avdelning) att hon hade hört att man skulle stoppa in tån med nageltrång i en tomat....!!!!!
Eller hur!! Tänkte jag, fast å andra sidan hade jag så förgrymmat ont så att jag kunde lika väl prova. Sagt o gjort, Lill-Camilla sprang till köket o hämtade en tomat. Jag skar hål i den så att tån skulle passa, och sen satte jag en plastpåse över.. Kändes skitläbbigt, dessutom blev barnen på min avdelning konfunderade. En pojke blev rädd, han ställde sig bakom en glasdörr och tittade skeptiskt på mig. Jag frågade om han tyckte det var läskigt, och han nickade.
Det var inte skönt, utan kallt och kladdigt. Men jag uthärdade ungefär 2 timmar med tomatomslaget.
När det var dags att gå in och lägga barnen för vila tog jag bort paketet, och det kändes faktiskt bättre!!
Vårdcentralen (jag ringde o bokade tid för operation igen) hade aldrig hört talas om huskuren, men sa att "Ja, men lycka till då!".
Faktum är att svullnaden hade lagt sig, inflammations-blåsan var mindre och jag hade inte lika ont längre.
Kontentan av detta är att det kanske är så att tron kan försätta berg i alla fall !!!!!
KÄRA MORMOR!
om du bara visste hur mycket jag saknar Dig.
Det är snart 8 år sedan Du lämnade oss, men för mig känns det som igår vi senast sågs.
Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att Du inte finns här, det känns så tomt.
Idag på jobbet, när jag satt i en mörk sovsal tillsammans med 2 kollegor och 13 barn som skulle sova, började tårarna rinna och hakan ryckte. Jag kunde inte sluta gråta, för mina tankar for iväg och saknaden efter Dig blev oerhört stark.
Det går inte en dag utan att någonting påminner om Dig.
Du var min allra bästa vän, som jag anförtrodde precis allting.
Du ställde alltid upp, oavsett om Du ville eller inte.
När jag hade lust att åka och slötitta på IKEA eller i nån klädesaffär hängde Du alltid med, Du var alltid redo. Bara Du fick kamma håret och ta på lite läppstift så var Du redo.
Jag älskade Din humor, och längtar jättemycket efter Ditt skratt. När Du skrattade så att Du tappade andan, och det väste sådär tokigt kunde ingen låta bli att skratta med Dig!!!
Jag önskar verkligen att Du hade funnits kvar en massa år till, istället för att behöva dö ifrån oss. Du fattas mig, och jag älskar Dig jättemycket fortfarande - för alltid!!!!!!
Nu rinner tårarna som de så ofta gör när jag tänker på Dig. Jag hoppas att vi ses i himlen älskade mormor.
Kram från Tine
FÅ GRATIS GODIS!!!
http://www.gratisgodis.se/?r=254500
Sidan erbjuder gratis godis, har inte provat än men verkar intressant..
Använd länken ovan för att bli "rekryterad" av mig, och ge mig poäng!!!
UTMANING IGEN!!
Jag har blivit utmanad av Maja!
Instruktionerna är som följer: slå upp rätt nummer i mobilens telefonbok och svara sedan på frågorna.
Har du kysst nummer 7?
* Nej, usch. Det är min vän Carita..
Har du träffat nummer 9 i veckan?
* Ja, det är min kollega Chomicha!
Älskar du nummer 10?
* Ja, fast rent platoniskt. Det är min fd arbetskamrat Emelie som betyder något alldeles speciellt för mig..
Är nummer 11 en sötnos?
* Nej, min Eurovoice..
Är nummer 15 en bästis?
* Inte alls bästis, men bekant. Personalansvarig på jobbet Helen.
Har nummer 16 gått i samma klass som du?
* Nix, en Bollnäs-brutta som jag inte har kontakt med längre.
Brukar du hänga med nummer 19?
* Så kan man uttrycka det. Är gift med honom!!!!!
Är nummer 20 bra?
* Ja, min lillasyster är BÄST!
Vet du om nummer 31 har ett förhållande?
* Ja, det har hon.
Hur känner du nummer 38?
* Petters moster Meta
Är du intresserad av nummer 42?
* Ja, det är min moster och jag intresserar mig för henne..
Hur länge har du känt nummer 49?
* Min arbetskamrat Rita, i 2,5 år nu.
Jag utmanar alla som känner sig manade!!
TILL EN VÄN!
Jag drog en lättnadens suck när vi (efter 5 timmar) skildes åt:
Vad skönt att Du var Du fortfarande, och vad skönt att Du tog första steget till kontakt, och vad skönt allting blir nu när jag kan delge Dig allt igen. En av mina tankar när vår kontakt upphört var;
"-Vem ska jag ringa först nu då, jag lovade att ringa henne först om jag blev gravid!?"
Lite konstigt för andra att förstå kanske, men så viktig var du för mig.
Trots att du inte fysiskt funnits med i mitt liv, så har jag aldrig släppt Dig i tanken. Mina, och min makes tankar har varit;
"-Undrar om hon mår bra, och om hor kvar."
"-Hur tror du att hennes dotter mår? Tror du hon har blivit stor?"
"-Kommer du ihåg när jag och XXXX .....!" osv.
så har det varit, inte bara då o då utan mer flera gånger varje vecka.
Eftersom vi var med om ganska mycket tillsammans under våra 10 år så kom Ditt namn upp vid många olika tillfällen. Ett av dem är varje gång jag åker till IKEA i Barkarby, eller när någon nämner kebabtallrik, eller när jag åker förbi Stäket osv. osv.
Jag kommer ihåg första tillfället då vi spenderade en längre tid tillsammans. Det var när vi blev skickade på facklig kurs över en helg. Vi hade skitkul, men inte med de andra deltagarna utan själva!!!
Den första dagen fick vi leka lära-känna-varandra-lekar. Då gick vi upp till vårat rum istället. Vi vägrade, tyckte det var larvigt och nedvärderande. Inte ens när den supersnygge ledaren Thomas kom in i vårt rum och försökte övertala oss, gav vi med oss. Så stolta vi var!! Allra mest stolta över att han hade varit i vårt rum. Kommer du ihåg vad vi drömde om på natten !!?? Inte var det Per-Albin Hansson inte... Hihiiii.
TACK, för att du vågade kontakta mig igen.
TACK, för att du vill fortsätta träffa mig.
TACK!
Du vet vem Du är när Du läser, och jag hoppas Du förstår att Du aldrig har slutat betyda oerhört mycket för mig.
TACK IGEN!!!
Möte på S.A.T.S.
Eftersom vi båda arbetar på (samma) förskola blir vi ofta stela i leder o muskler.
Då fick jag den briljanta idén att åka till simhallen och bada bastu!! Vi ringde simhallen och skulle fråga efter öppettider men "Observera att simhallen är stängd för reparation". Hmmm... vad göra??
Vi fick för oss att det fanns en simhall i Upplands Väsby också, men hittade bara ett faxnummer.
Nu började vi bli lite uppgivna, men syrran kom på att det finns ett träningshak i Bredden - så hon ringde dit och frågade om det var okej att komma dit bara för att duscha. Tjejen som svarade sa att "- Ni är välkomna, men det är öppet hus så ni kanske kan prova på någon aktivitet också. Om ni vill!".
PERFECT!!!!! Gratis och relativt nära, så vi åkte direkt.
Väl där blev vi emottagna och instruerade om var alla maskiner och aktiviteter fanns. Vi tog en tur runt lokalerna, för att inse satt det inte var nåt för oss just idag i alla fall. Mot omklädningsrummet då!
Vi fick gå tillbaks till receptionen för att köpa ett lås, det tänkte vi ju inte på när vi var hemma. Hade förresten inte haft nåt att ta med..!!
Byta om, duscha lite och sen in i bastun. Fantastiskt skönt!! Lagom varmt, bara en annan dam som sällskap.
Tills HON kom in...
HON var en skånsk brutta med annorlunda kroppsform och piercing i ena bröstvårtan. HON hade lite svårt att sitta still, så hon höll på att byta ställning hela tiden. Följden av detta var att det knakade oerhört mycket i sittbänkarna, och man kunde liksom inte koncentrera sig på att bara vara...
När det efter ett tag hade gått in en till tant, en tjej och det till slut bara var jag, syrran, tjejen och HON kvar i bastun började HON att stretcha. Liggandes på rygg!!! Ett ben i taget tog hon tag i och drog mot huvudet...!!!!
Herregud, vad vi tyckte synd om tjejen som satt parallellt med HENNE. Hoppas för helskotta att hon inte råkade snegla.... skulle inte ha velat vara i hennes sits. Det blev lite jobbigt att sitta där, för jag ville gapskratta. Syrran och jag fnissade tillsammans när HON och tjejen gått ut.
Men alltså - gör man så?????? Det tycker inte jag, och inte min syster heller för den delen. Jag tycker att det är beundransvärt med människor som är så totalt avslappnade gällande sin nakenhet, men allvarligt talat - inte fasen lägger man sig på rygg och fläker upp hela muffikurran och stretchar benen?? Kom gärna med kommentarer om Ni tycker olika!!
När vi talat om saken en stund kom vi fram till att vi inte ville börja på S.A.T.S. Det är nog inte vår grej..typ! *Hihi*
